Helt sjukt. Innan när jag stod och laga mat så börja mitt högra öga att svida. Så jag tog ut linserna och trodde att det var de som började svida lite. Så jag tog på mig glasögon och satte mig ner och åt middag. Sen känns det som att det är fullt med tårar i ögonen. Så jag går och tittar mig i spegeln och får se ett väldigt skumt öga. Det där vita i ögat var som en gelé liknande konsistens, ni vet typ som slajm. (Sånt slajm man lekte med när man var mindre..) Det såg förskräckligt ut. Som jag såg ut-. Kändes skumt och det gjorde ont. Kändes som om ögat skulle trilla ut på mig. Jag ringde mamma och sa att jag skulle gå upp till akuten. De fick kolla på mitt öga, känns rätt allvarligt när det handlar om ögonen. Så jag satt i en timme och vänta på att få komma in till doktorn. Men det gick ganska snabbt. Ville ha med mig en kompis men hon kunde inte för hon skulle äta och duscha? WHAT? Kan man inte släppa sin mat och duscha senare och följa med sin kompis som behöver sällskap? Okej, vad fan är det för vänner jag har? Måttligt besviken blev jag. Så jag satt där och gick och kolla mitt öga i spegeln i väntrummet, och ögat blev större och större, jag kände hur tårarna kom. Just i det ögonblicket ringde mamma och sa att farsan var på väg till mig. Världens bästa familj har jag! ♥ Skönt med sällskap, i och med att min vän inte "kunde" så kändes det skönt att ha farsgubben där! Till slut gick jag och sa till sköterskan att de fick kalla in en läkare för mitt öga blev värre och värre. Och efter fem minuter var jag inne på ett rum. Och då kom läkaren och farsan satt bredvid mig. Och läkaren gjorde en undersökning, spruta in färg på hornhinnan och kolla i någon maskin. Och kolla en massa saker. Och han kom fram till att de måste finnas bakterier på mina linser som har gjort att jag fått en infektion på bindväven, tror jag han kalla det. ( det vita på ögat ). Och jag fick en salva av honom som jag ska spruta i i ögat 4 ggr dagligen. Men ögat ser fortfarande ut som en slajm-klump. Och det känns väldigt märkligt. Jag önskar att älskade K var hemma, men han jobbar. Och han var så söt och ringde och fråga med jämna mellanrum hur det gick, han var så orolig.
Men att ens vänner inte ställer upp när man ber dem är för fan sjukt? Jag blir så besviken.