Jag. Kan. Inte. Bestämma. Mig.

Gud, vad jag har beslutsångest över jobbet. Har två veckor på mig att bestämma om jag ska fortsätta i Sjöbo tills mars eller om jag ska gå vid årsskiftet. Jag kan inte bestämma mig.
Jag tycker inte det är något jobb som passar mig. Jag mår inte helt hundra. Men det är ett jobb. Men ska man må dåligt bara för det? Jag vet fan inte hur jag ska göra.
Det är kanske något som tar tid att komma in i, men tänk om jag aldrig gör det och ska må så här ända tills slutet av mars? Eller om jag går vid årsskiftet och går tillbaka till några jobb som jag är välkommen tillbaka till i Ystad som jag trivs väldigt bra på. Och mår bra av.
Ohh, vilket I-landsproblem.
Jag. Måste. Bestämma. Mig.
Det är bara jag som kan avgöra. Även om vissa säger att jag ger upp.
Men det är svårt för andra att förstå hur jag känner.

Idag var jag på Sandbäcksskolan i Sjöbo. Och det gick jättebra och de sa att de var väldigt nöjda med mig. De tyckte att det kändes som att jobba med en ordinarie och inte en vikarie.
Men vi snackade lite om hur jag känner inför mitt beslut. Och inte en enda av de jag jobbade med skulle vilja byta position med mig. De förstod hur jag kände. Och det känns ju skönt.
Det är inte alla som behöver hoppa runt som en jävla kängru på 17 olika arbetsplatser. Nytt folk hela tiden, och alla har olika rutiner. Det är inte lätt, det kan jag lova er.

Hur fan ska jag göra?
Hmmmmppppffff.