Jag kan inte fatta. Vad är det som händer detta år? Först Andreja, sen lilla Rasmus och nu Hannah? Vad fan händer? Jag vill inte påstå att jag kände dig. Du gick i åttan när jag gick i nian. Mer var det inte. Men när jag gick med Laura på gymnasiet så fick jag alltid höra hur glad hon var när du skulle komma ner till Skåne och hälsa på henne. Men nu gör du inte det längre.
Men jag tror du är med henne. Vakta över henne och Wiggo! Lova det!



Nu får ingenting mer hända. Jag har fortfarande inte fattat att Andreja heller är borta.
Men man kan säga som så, när man sätter sig i bilen är det Andreja det första jag tänker på. Man tar det försiktigt.

Usch ja. Alla ynga människor. Vad fan är det som händer?



Jag saknar att ha en vän att gråta ut hos. Någon som kan krama mig när jag behöver det. Visst jag har bra vänner, men vissa ser jag knappt röken av. Jag saknar en speciell vän. Det vi hade förr. Inte den tjej du var den senaste tiden. Då tyckte jag inte om dig. Jag skulle vilja ha den gamla tjej jag kände. Men det roliga tar slut någon gång.. Tyvärr är det så. Men gud vad jag hade behövt dig. Den gamla tjej jag kände en gång.
Men vad är det man säger? Ensam är stark?
Suck... Ja, saknar är ordet. Och det avslutar jag bloggen med.

Saknar.