Jaha, vilken svår utmaning det var idag.

Nämna ett ögonblick. Ett bra eller ett dåligt, ett jobbigt eller ett roligt?

Jag väljer nog ett jobbigt ögonblick. Det handlar om en slags olycka med bilen.
För ca två år sedan när jag var på väg hem från jobbet, (den 22 december 2008) glad och ivirig för den kommande julen. Jag var extra glad för jag hade slutat tidigt och tyckte det skulle bli skönt att komma hem.
Jag körde från Tomelilla och var på väg hem till Ystad. Jag körde i 90 km/h, och på andra körfältet kom en stor lastbil som transporterade sockerbetor. När jag nästan hade passerat lastbilen så ramlade en sockerbeta av lastbilen och landade på min framruta. Den lyckades krossa en stor del av rutan och jag hade glas-splitter överallt. Min första reaktion när det smällde i rutan var att trycka på bromsen, det går av reflex. Hade jag haft en bil bakom mig så hade det smällt rejält. Jag lyckades samla mig (för jag fattade först inte vad fan som hände egentligen) så jag körde till närmsta parkeringsficka längs vägen. Jag bröjade gråta av chocken. Jag ringde mamma, men den människan förstår inte att man ska ha mobilen med sig när man inte är hemma. ;) Så fick ringa svärföräldrarna, så de kom och hämtade mig och svärfar körde bilen tillbaka till Tomelilla. Vi var tvugna att lämna in den på bilverkstaden.
Shiiiiit, tänkte jag. Dagen innan lille-julafton. Jag kommer vara utan bil hur länge som helst. Men jag känner en man som jobbar där och de löste problemet. Jag fick hem bilen samma kväll. Världens bästa bilfirma!

Det var ett otroligt jobbigt ögonblick. Det kunde lika bra gått åt helvete. Jag kunde ju kört av vägen för bövelen.
Men det slutade bra som tur är. Men fan vad obehagligt det var när det hände. Det bara smällde till och sen hade jag glas-splitter precis överallt.
Usch ja, men det slutade lyckligt iaf.